Vardag

Vardag med Portis

Den Portugisiska Vattenhunden är en livsglad, robust, stark och pålitlig hund. Den har en attityd till arbete som om den tycker ”kom igen, nu gör vi det !”. Dess starka vilja att samarbeta gör den till en ovärderlig kompanjon i arbete. Den är mycket anpassningsbar till olika miljöer och situationer och är en hängiven partner och familjemedlem som är mycket tillgiven och lojal mot ”sin flock”.

Mentalitet
En vattenhund är mycket tålmodig mot barn och andra djur, vilket gör den lämplig som familjehund. Den älskar att vara i händelsernas centrum. Där det är som mest livat, där finner du din vattenhund. Där barnen springer och ramlar över den, envisas den med att ligga kvar, med ett vakande öga över allt som sker. Ofta är hunden en pålitligt barnvakt, som inte låter småbarn lämna tomten utan en vuxens tillsyn. Den älskar att busa och är med på alla upptåg du kan hitta på. Det viktiga för en vattenhund är att den får vara med. Dra en pulka på vintern är lika roligt som att bada på sommaren, en stilla promenad eller en snabb cykeltur likaså. Det är dessutom ganska mysigt att bara ligga i soffan och lata sig framför TV:n och bli kliad på magen. En vattenhund tittar gärna på TV eller sitter i ett fönster och följer med i vad som sker utanför. Jaga kan vara kul ibland och även de olika bruks- och lydnadsgrenarna, inte minst agility som inkluderar både fart och fläkt. Vad som är ett måste för en hund av denna ras, är möjligheten till fritt springande i naturen flera gånger varje vecka.

Temperamentsmässigt ska en vattenhund vara godmodig och vänlig, oftast utan att vara överdrivet förtjust i främmande människor. Det är en utpräglad familjehund, som är oerhört lojal. Den uppfattas av rasentusiaster som mycket intelligent, då den snabbt kan genomskåda ditt och andras beteende. Vattenhunden har även en väl utvecklad förmåga att lära av andra hundar. Detta kan den medvetet utnyttja för att genomföra någonting som den vill eller inte vill göra. Vattenhunden är ingen skällig ras men de är ofta ljudliga. De hälsar gärna med pip, visslingar och morrljud. Detta får inte tolkas som aggressivitet, utan är en del av rasens sätt att visa glädje.

Vattenhunden kan vara en lämplig hund även för en oerfaren hundägare, även om det är en ras med stark vilja, stor intelligens och enorm uppfinningsrikedom. Om man börjar tidigt med att i lugn och ro tydligt visa valpen vilka regler som gäller får man sällan några lydnadsproblem. Men du som funderar på att köpa en vattenhund och inte har haft hund tidigare, bör gå åtminstone en grundkurs i vardagslydnad.

Om en Portis ignoreras en längre tid, kan den ganska tydligt kräva uppmärksamhet. Den kan också vara mycket envis, men dess envishet och fasthet kan kanaliseras med träning och är grundläggande och nödvändiga egenskaper hos en arbetande hund. Portisens intelligens kräver en konsekvent men också fantasifull tränare. Vad man aldrig får glömma är rasens mångåriga historia. En vattenhund skulle kunna utföra sina uppgifter utan kommando och kan därför vara ganska egensinnig om den vill. Motivationen måste vara stor om den ska utföra sina arbetsuppgifter på ett, för oss, tillfredsställande sätt. Det medför att den inte är lika lätt att träna som en hund av utpräglad bruksras. En vattenhund lär fort och därmed ledsnar den fort. Man måste därför vara utrustad med en stor portion tålamod och humor om man vill nå långt med sin hund inom de olika bruks- eller lydnadsgrenarna. En Portis lär sig alltså exceptionellt snabbt, men det innebär också att den tröttnar mycket snabbt på att upprepa moment som den upplever att den kan. Detta kräver att träningen görs varierad och utmanande, då får du en mycket läraktig elev.

Portugisiska Vattenhundar älskar oftast andra hundars sällskap, speciellt andra Portisars. En vattenhund ger sig normalt inte in i slagsmål med andra hundar utom när den är tvungen. Den ska undvika slagsmål så långt som det är möjligt, då flera hundar ska kunna samarbeta på en liten båt. Blir den däremot attackerad, backar den inte utan slåss för att vinna. Man kan således känna sig trygg i sällskap med en vattenhund, då den inte skulle tillåta någon av familjens medlemmar att komma till skada.

En portugisisk vattenhund går bra att ha som renodlad sällskapshund, men de allra flesta portugisiska vattenhundar är mycket förtjusta i aktiviteter och kräver en hel del uppmärksamhet annars finns risken att den hittar på hyss. Det är många som tränar och tävlar med sina vattenhundar, både i bruksgrenar, agility och i utställningsringarna. 1994 fick rasen sin första räddningshund, och vi kan ståta med Europa- och Världsvinnartitlar i utställningssammanhang. Internationellt finns det vattenhundar som arbetar som blindhundar, narkotikahundar, terapi-hundar samt servicehundar.

Som valpar kan de uppfattas som ganska klumpiga men de mognar till stiliga och smidiga hundar. Deras smidighet och uthållighet i kombination med den höga intelligensnivån gör dem utmärkt lämpade till att träna lydnad, spår, sök och agility. Detta i kombination med deras oerhörda simförmåga gör naturligtvis att de är idealiska för vattenarbete och vattentävling, som idag finns i bl.a. Portugal och USA och som svenska rasklubben (RPVH) jobbar på att ta fram för svenska förhållanden.

Aktivering
Då rasen är aktiv och behöver mycket stimulans för att må bra är det viktigt med aktivering, både fysiskt och mentalt. För att hunden skall må bra behöver den ordentlig motion varje dag, och även en del hjärngymnastik. Hitta gärna på problem för hunden att lösa, lär den lite trick och konster och låt den leta efter saker, det uppskattar de flesta vattenhundar. Vattenhunden är en apporterande hund och den vill gärna bära föremål. Banna inte hunden när den hämtar vantar och skor för att bära, utan byt hellre ut mot ett föremål som den får bära. På sommaren är simning en idealisk form av träning för vattenhunden.

Börja redan när valpen är liten att träna den på att vara ensam hemma korta stunder. Det är bra om hunden är välrastad och lite trött, då brukar den lättare komma till ro. Öka tiden successivt. Se gärna till att det finns ett märgben eller liknade att tugga på, om valpen skulle bli rastlös. Då minimeras risken att den tuggar på ”fel” föremål. Man brukar rekommendera att inte lämna den vuxna hunden hemma själv mer än 4 timmar per gång. 
Som inom alla raser varierar arbetsviljan och motivationen mellan individerna. För att få en hund som passar dig så be uppfödaren om hjälp att välja rätt typ av valp. Väljer du att dela ditt liv med en portugisisk vattenhund bör du ha sinne för humor. De är lekfulla clowner som gärna driver både med sig själva och med andra.

Storlek
Den Portugisiska Vattenhunden är en medelstor ras som skall vara välbalanserad och välmusklad. Hanar skall ha en mankhöjd på 50-57 cm (idealhöjd 54 cm), medan tikarna skall vara mindre, 43-52 cm (idealet är 46 cm). En hane skall väga mellan 18-25 kg, en tik 16-22 kg. Det sägs att variationen i storlek användes på så sätt att de mindre hundarna användes på de mindre båtarna, medan man på de större båtarna föredrog hundar i storleksintervallens övre delar.

Pälsen
Pälsen finns i två genetiska varianter – lockig och vågig. Det är dock inte alltid så lätt att på en vuxen hund avgöra vilken variant den tillhör, då hela skalan från en blank nästan slät päls, till en variant med täta krullor, där strukturen är strävare och mattare förkommer, och är tillåtet enligt rasstandarden. Portisen har simhud mellan tårna och en kraftig svans som de använder som roder när de simmar.

Pälsen får vara helt svart eller brun, eller dessa färger kombinerat med vitt. Även enstaka helvita exemplar finns, dessa är godkända enligt standarden förutsatt att det inte är albinos, dvs läppar, nostryffel och ögonkanter måste ha pigment.
Det är på gång en komplettering av rasstandarden, avseende hur mycket vitt som får förekomma och även på vilka områden det är tillåtet med vita tecken. Denna nya version av standarden är ännu inte godkänd i alla led, men ryktena säger att det blir en begränsning på ca 30% vitt fördelat på bröst och bål, hals och haka samt ”strumpor”.

Portisens har en riklig päls, utan underull, vilket innebär att många allergiker klarar av att vistas tillsammans med en Portis. Det är dock i sammanhanget mycket viktigt att påpeka att det inte finns några garantier! Du som har allergi och vill veta om Portisen ändå är en ras för dig – hör av dig till oss på Kennel Ammiella, eller rasinformatörerna i rasklubben för att få träffa Portisar och i etapper ta reda på hur du reagerar på rasens päls. Allt för att undvika den olyckliga situationen (för både hunden och dig) att du behöver skiljas från din Portis pga allergibesvär!

De fäller inte men kräver naturligtvis ett visst mått av regelbunden pälsvård. Som Portisägare – åtminstone om man väljer att ha sin portis i den rastypiska frisyren – måste man uppskatta stunderna av närhet med hunden med kam och borste i handen. Försök göra pälsvården till något positivt för både dig själv och hunden redan från början! Välj en tid när du själv är lugn och se till att det är trevlig miljö och bekvämt för både dig själv och hunden. Belöna med beröm och godis när hunden ligger lugnt och avslappnat.

Pälsen – Pälsvård
Pälsvård som valp 
Redskap: 
- En stålborste som är medelhård. 
- En så kallad Pudelkam (En gles stålkam med ett ordentligt handtag). 
- En fintandad stålkam. 
- En rejäl klotång (klipp klorna lite och ofta). 
- Ett milt hundschampo.

Vården av en valppäls är mycket liten och det kan luras. Pälsen börjar sällan tova före valpen börjar byta till vuxenpäls. Det är en jobbig tid. Tovorna kan komma slag i slag. Det är under denna tid viktigt att hålla hunden ren, då en ren päls tovar mindre än en smutsig. Det är också viktigt att valpen har blivit van att bli hanterad, för att underlätta denna tid. Borsta och kamma valpen lite då och då (kan knappast bli för mycket). Passa på när valpen är vaken men inte alltför lekfull. När du har börjat så är det DU och inte valpen som bestämmer hur länge ni ska hålla på. Lär valpen efter en tid att ligga ner på sidan under tiden som du borstar. Börja med magen, benen och fortsätt uppöver. Platser som man ofta glömmer är insidan av frambenen, halsen är knepig att komma åt helt, var noggrann, så även två små gropar på förbröstet. Glöm inte mellan tårna och trampdynorna. Borsta/kamma helt in på skinnet. Det är inte på ytan tovorna bildas.

Tovor 
Så den trista biten, när det är tovor, vilket det kan vara mycket av under pälsbytet. 
Man jobbar mest med den glesa kammen i tovor. Börja med att frilägga tovan så gott det går. Därefter kammar och pillrar du, utifrån och in mot huden. Använd de främsta piggarna i kammen, inte hela kammen och kom ihåg att inte kamma, utan pillra och lirka. Använd gärna en dusch flaska med vatten för pälsen ska hålla sig på plats när du arbetar. Den blir inte så flygig om du duschar regelbundet, dessutom blir håren mer elastiska. 
Om det är hårda, större tovor kan du klippa isär tovan. Klipp då i hårets växtriktning, alltså från huden och utåt. Det finns en så kallad tovutredare att köpa. Denna ser ut som en kam med 9 vassa knivar. Med denna lirkar man sig in i tovan och sågar sig igenom. INTE KAMMA! Detta löser upp tovorna så att det går bra mycket lättare att reda ut dem. 
Det finns även olika typer av utredningslösningar att tillsätta tovan, vilka medför att håren lättare glider isär. Testa även att gnugga in lite vanlig oliv- eller rapsolja (den ska vara vegetabilisk) i tovan och red sedan ut den. Kan med fördel användas om hunden badas efteråt, då det annars gärna gör att hunden drar till sig smuts och smuts ger tovor.

Bada din valp
En portis gillar oftast att bada - i det fria. Badkaret gillas däremot inte alltid. Det brukar dock inte vara så svårt att vänja dem vid att bli badade & duschade hemma, om du har tålamod och rätta förutsättningarna. Se till att du har ett stadigt underlag för hunden att stå på. En vanlig halkmatta till badkaret gör att din hund inte riskerar att halka omkull. Har du inte hunnit skaffa en sådan kan det gå bra med en mindre trasmatta, de brukar ligga still. 
Vänj din valp vid att bli badad, även om det inte finns så stort behov i början. Det är mycket lättare att behålla ditt - och därmed valpens lugn - när valpen är liten och lätt att hantera. Rusta dig i förväg med allt du behöver: Godis, schampo, handdukar och en stor portion tålamod. Ha en mjuk stråle på duschen och ställ in värmen redan innan du lyfter i valpen. När valpen väl står i badet, ge den aldrig chansen att hoppa ur badkaret. Om valpen gnäller när du duschar den - ömka inte. Då bekräftar du bara dess rädsla. Var istället lugn och trygg, prata uppmuntrande om hur duktig den är. Ge ett positivt intryck, det är KUL att bli badad.

Godis kan vara bra, båda att belöna med eller avleda med. Blanda gärna ut schampot med vatten, så är det lättare att fördela i pälsen. Börja schamponera vid halsen och arbeta dig bakåt. Vänd så försiktig valpen runt, locka med godis om det behövs och upprepa proceduren på andra sidan. Om din hunds päls tovar lätt, kan det vara idé att tänka på hur du masserar in schampot. Gnuggar du i cirklar kan det bilda tovor. Försök istället att följa fallet på pälsen. Detta är naturligtvis individuellt för varje hund, testa dig fram till vad som fungerar bäst på just din hund!

Schamponera huvudet sist och var noga med att undvika ögonen. Börja så med huvudet när du ska skölja bort allt schampo. Skölj noga. Badar du din hund regelbundet behöver du sällan schamponera två gånger. Så, dags att torka din valp. Lär valpen redan från början att skaka sig i badkaret, det sparar dig från mycket torkarbete. Vänta helt enkelt tills valpen skakar sig - förr eller senare kommer den impulsen. Om du då säger ”skaka” och tar varje tillfälle iakt när hunden skakar sig, att upprepa ordet, har du snart fått en hund som kan skaka sig på kommando - mycket praktiskt!

Lyft så valpen ur badkaret och torka pälsen, gnugga inte utan krama vattnet ur pälsen. Vid det här laget har du nog upptäckt att ett mycket rastypiskt beteende är på gång, nämligen ett ”portis-spel”. De flesta portisar blir som tokiga när de badat, far runt som yrväder och torkar sig mot möbler, mattor, väggar och allt annat som finns i vägen. Naturligtvis avgör du själv vad som är tillåtet efter bad, tänk dock på att blöta tassar är halkiga. Många väljer att direkt blåsa sina hundar torra med hjälp av fön och borste, andra låter hundarna självtorka, helt eller delvis, innan de kammar och fönar. Om du låter valpen självtorka kan den frysa. Lägg i så fall en filt kring valpen, när den lugnat sig. Det finns även flecceoveraller att köpa, som kan fungera som ”badrock”.

Pälsvård som vuxen 
Så har då tiden kommit för valpen att bli vuxen och få den riktiga pälsen. Detta kan för vissa hundägare vara en påfrestande tid, då hunden tovar fortare än husse och matte hinner tova ur. Visst man kan ta den enkla vägen och klippa ner hunden riktigt kort. Pälsen kommer tillbaka även om det tar ett år. Men om man vill slippa att klippa hunden så är det ett, i vissa fall, drygt arbete att hinna hålla efter hunden.

Det första man måste tänka på är att skaffa sig ett arbetsschema, så att man vet att när man är färdig är hela hunden tovfri. Detta kräver systematik och erfarenhet. Systemet finns nog i nästan lika många varianter som det finns pälshundsägare. 
Sitt gärna på golvet och lägg hunden med ryggen framför dig. Om hunden är tränad kan du ha den på ett bord, om det känns bättre för ryggen. Lägg hundens ben bort från dig för att förhindra att hunden försöker att sparka sig fri.

Lyft upp frambenen mot dig och börja borsta buken. Borstningen sker i hårets växtriktning. Bena upp pälsen och borsta en del i taget. Innan du går vidare går du igenom varje del med den grova (och ibland den fina) kammen. Om du har en lockig Portis kan du med fördel använda karda. Kardan kan användas på bägge pälsvarianterna om den används med stor försiktighet och endast för att få tag i det lösa tunna håret som gärna vill stanna kvar och bilda nya tovor. Tänk på att kardans taggar kan riva din hund om du borstar för hårt mot huden.

När undersidan av bröstkorgen är färdig tar du dig an frambenet. Du börjar med att borsta allt hår mothårs dvs. upp mot ryggen. Därefter pillrar du omkring mellan tårna och mellan trampdynorna med den fina kammen. Därefter borstar du ner (mot tårna) lite hår i taget och går igenom med kam. Extra noggrannhet brukar behövas vid armhålan och armbågens bak- och framsida. 
När frambenet är färdigt försöker du få en något så när rak linje som följer hundens kropp längst efter från skuldra och bakåt, där du borstar en sektion, kammar igenom, tar en ny sektion att borsta för att sedan kamma. När du har kommit till ungefär mitt på ryggen byter du sida och gör på samma sätt där. Glöm inte svanstofsen.

Nu är kroppen klar och det är dags att ta itu med huvud, hals och frontparti. I detta läge brukar man vanligtvis sätta upp hunden. Halsen är lite krånglig att komma åt så det gäller att träna in alla veck och vrår som finns. Huvudet tar man lite som det kommer. Du bör vara noga med att kolla överallt med kammen, så att det inte gömmer sig några små tovor som snabbt växer sig stora. 
När du borstar frontpartiet, stå gärna med hunden sittande mellan dina ben, med huvudet framåt. Du kan då hålla upp huvudet med den ena handen och borsta och kamma med den andra. Glöm inte groparna som finns på var sida om bröstbenet. Färdig!

Att klippa sin hund 
Den traditionella klippningen, som också är den som gäller vid utställningar i Sverige och övriga FCI-anslutna länder, innebär att håret på nosen, bakdelen och större delen av svansen klipps mycket kort, övrig päls inkl den yttersta tredjedelen av svansen lämnas oklippt. Detta är den klippning som tillämpades på vattenhundarna när de användes som brukshundar i Portugal. Det finns en förklaring till varför de klipptes just så: bakdelen - för att ge hunden större rörelsefrihet vid simning, nosen - för att förhindra att päls skymmer sikten när de simmar och dyker. Huvud och bål lämnas fullpälsade för att värma och skydda vitala organ samt för att fungera som flythjälp, frambenen lämnas oklippta, som skydd då hunden med egen kraft skulle kunna ta sig upp i båten. Slutligen lämnas en vippa på svansspetsen för att förstärka svansens effekt som roder.

Det finns många klippmaskiner på marknaden, tex OSTER, Mooser och Andis. Till dessa maskiner finns en mängd skär. Naturligtvis är det individuellt vilken längd du väljer att ha, men utgångsläget bör vara att du väljer ett skär som ger en pälslängd runt 3-6 mm. 
Är det första gången du ska klippa din hund med maskin? Tänk då på att en del hundar upplever maskinens surrande som skrämmande. Ha stort tålamod och använd dig av en pigg och glad röst - ömka inte! Vänj hunden gradvis vid maskinen om den verkar mycket rädd.

Börja med att klippa bakkroppen. Klipp mot hårets växtriktning. Som utgångsläge använder man det sista revbenet. Man klipper inte längre fram på hunden, då blir koftan för kort. Klipp hellre lite bakom revbenet (mot magen) om hunden är ung, annars riskerar du att klippningen ”kryper framåt” i takt med att hunden växer och ryggen blir längre! Hela bakpartiet klipps och svansens två första tredjedelar. Den yttersta tredjedelen lämnas i full längd. Måtta från svansroten. Glöm inte att klippa mellan tårna och trampdynorna på bakbenen. Nosen klipps från inre ögonvrån och framåt mot nosen. Klipp därefter från den yttre ögonvrån och rakt ner till struphuvudet. Avsluta med käken och hakan. Klart! Enkelt eller hur?

Snabbtips!
– Håll hunden ren. Bada hunden varannan till var tredje vecka. 
– Ett dyrare schampo är oftast att rekommendera, då de i regel inte torkar ut pälsen på samma sätt som de billigare. En torr päls blir spröd och tovar lättare. 
– Borsta ofta och lite, hellre än sällan och mycket. 
– Klipp klorna samtidigt som du borstar, så glöms de inte bort! 
– Kämpa på och du lär dig. Erfarenhet bygger på att vi gör en sak många gånger. Du märker snart vilka ställen på hunden som Du vill slarva igenom, sådana ställen har vi alla. 
– Blir det övermäktigt, ta hjälp av någon eller klipp ner hunden och börja om från början, en erfarenhet rikare. 
– Börjar hunden bråka och försöker komma undan, vare sig det gäller kloklippning eller pälsvård, kom ihåg att du måste ”vinna” det bråket. DU bestämmer när det är dags att sluta! Hunden kan bråka av många orsaker, det kan göra ont, den kan vara trött eller rädd. Klipp färdigt en klo till eller borsta en liten stund till och så avslutar DU, med ett tydligt ”NU är vi klara”.

Det finns inget vackrare än en ren och tovfri Portis.

Källa:
http://www.portugisisk-vattenhund.nu (2007-10-08)